onsdag 26 november 2025

Mobilens liv

Jag hörde ett sådant konstigt ljud från mobilen. Ett både kvidande och befallande.
Så kände vi igen det och förstod att det var ett återfall från en regnig dag våren 2023. 
Men nu var det ju inte vår och regn som tidigare.
2023 visade det sig att mobilen ville ta sig ut för att träffa grannmobilen, Jana Gädda.
Det enda som hjälpte då var att ta en långpromenad med mobilen, nära Jana Gäddas teknikrum.
Bara jag nu inte behöver hålla ut armen framför mig, så det verkligen syns att jag är en påkopplad mobilägare. Sist krävde vår mobil det, den egoistiska stackaren och jag fick ont i armen.

I alla fall tog vi oss ut med vår mobil och armen drog iväg mot Janas mattes hus. Någon kontakt uppstod dock inte och nu efteråt fick vi höra att Jana hade bytt simkort och flyttat. 
Vad har vi lärt oss av det här? Egentligen ingenting för det handlar så mycket om den enskilda mobilens personlighet. Inte alla, fastnar i nätet.

Från tankar om att den dagen då vi kan ta över kommandot från mobilen. Den kommer inte.

















lördag 8 november 2025

Var är alla?


Mörkret hade sänkt sig ner över huset.
Hade alla kommit hem?
Martin gick runt i huset och räknade personerna.
Alla fem hade lämnat huset i morse och med Martin var det nu bara fyra, som kommit hem.
Mellan klockan 6 och 8 hade alla lämnat huset för att ta sig till sina jobb.
Fanns det inga barn i huset?
Jo det fanns nu fyra barn hemma. Deras föräldrar var mellan 51 och 59 år och de hade flyttat hemifrån. Är det respektfullt?
Läget är alltså detta: Ett av de vuxna barnen har inte kommit hem till huset och vinden ökar för varje timme.
Samtidigt jobbar föräldrarna över och kontaktledningarna blåser ner över sanningen.
Nu har klockan blivit så det är dags för kvällskaffet.
Plötsligt knackar det på dörren. Där ute står brevbäraren, som glömde att lämna ett brev från moster Tyra på sin vanliga veckorunda.
Men, var är det femte barnet? Barnet, som heter Ville Hansson-Stel brukar senast komma hem till kvällskaffet och nu har redan flera tagit påtår. Samtidigt i ett dike ligger Ville H-S och lyssnar på radioutsändningen från kvällens fotbollsmatch. Då kommer plogbilen och draperar Ville med både slask och sand över kroppen, samtidigt som det blev mål. Ville kissade på sig och lunkade hem. Några minuter senare var alla hemma och pyjamasarna kom fram.

Från tankar om att alla är vi ju egentligen barn
















 

lördag 1 november 2025

Farfar och den lilla flickan


Den lilla flickan satt med sin farfar i farfars kök. De spelade ”bonde köper ko” och drack saft och kaffe.
Farfar hade glömt att köpa bullar och pepparkakor. Det hade blivit lite annorlunda sedan farmor dog i somras. Nu tog farfar fram ett paket hårt bröd. När han hade kommit på att han hade glömt bullar och kakor, stannade han upp, tittade ner mot ryan och flera tårar letade sig ner mot golvet. Flickans vänstra hand sträckte sig upp mot farfars kind och den klappade honom med ett barns lätthet, men med en vuxens innerlighet. Han la sig stillsamt på soffan, men det syntes i hans ögon att han inte var ensam.
Han hade ju sitt barnbarn, den lilla flickan.
Nästa vecka skall de gå på Gröna Lund och äta popcorn. Kompisarna!

Från tankar om att sorgen går att överleva