Bastun och allt annat att Trampa på.

Jag tittade ut mot den finländska bastun. Kön var lika lång som promenaden ner till bron.
Någon från Trafikverket ville organisera väntan så det skulle vara tvåfiligt. Men då kom den filosofie doktorn i nordiska språk, Artur Bastulind upp ur diket och sa: ”Med tanke på min intellektuella språkliga bakgrund, så skulle jag vilja gifta mig med den rosa kvinnan i innerfilen. Östen Norrsken tog då kontakt med gruppchefen i den filen och undrade om den rosa var giftasintresserad eller bara spelade det spelet. Under bron där kön slutade, stod en nyinvandrad fiskare från Peru och nappade på förslaget. Hon hade vandrat in för några månader sedan och behövde få en ny man på kroken.
Kön har nu minskat till bastun, men sophanteringen efter jul var som alltid på topp.
På ängen bakom bastun låg en död häst och en liten pojke vilade sitt huvud mot hästens hals. Den sorgen var nog den vackraste som jag sett.
Kvinnan från Peru sprang ut i åkerns skörd i bara herrkalsonger tills hon började gråta, så ledsen som en blöt disktrasa. Vi tror att hon helt enkelt längtade efter sin mor och far vid Andernas fot.
Vi talade med en amerikan idag och berättade att vi i Sverige behövde ta Minnesota. Från Sverige har ca en million svenskar emigrerat till Amerika och flest i Minnesotatrakten. Vi har byggt upp delstaten och har tagit ansvar. Tomter fick de gratis för att de få bosatta ville ha dit svenskarna, så vi borde få minst halva Minnesota.  

Från tankar om att vi vettiga kan ju inte trampa på

Nytt år

Detta skrevs dagen före 2026-01-01, men det har hållit sig undan, kanske gömt i snö.

Nytt år.  
Klockan är långt över 22.00 den sista dagen detta år.
Tittar ut genom fönstret.
Ser den svarta natten med sitt mörker.
Det rör sig i busken framför tallen och det kliar mellan revbenen där lungorna städar inför årsskiftet.
Nyss hörde jag en del för tidiga fyrverkeripjäser, men nu är det lugnare.
De avvaktande vännernas tid råder några minuter.
I morgon får jag ta fram den nya veckokalendern för 2026. Jag har längtat så.
Kalendern är svart, den förra var svart, så de är som tvillingar, när de ligger på skrivbordet.
Köpte den i en bokhandel. Expediten var smal och frågade om jag ville ha den utslagen.
Nej, den blir utslagen först när nästa år är slut och den är tillräckligt använd, sa jag.
Förresten du menar kanske inslagen sa jag.
Nej, jag ville visa utslagen under fötterna för jag vet att din pappa är läkare.
Ute hördes ett skrik från en man.
Kan vara en man från tomten bredvid. Där finns en man som skriker sent på kvällarna.
Jag har inte frågat varför. Det skulle kännas så påfluget.
Tror inte jag är vaken till tolv. Tycker att det får räcka nu, för i år.
God natt!

Från tankar om att: Kan det inte bli bättre där ute, nästa år