I de andra rummen sover de övriga. Tidig morgon och inga strumpor behövs.
Hämtar cykeln och spänner fast påsen med badbyxor, deodorant och kroppstvål. Ut
längs grusvägen och ner på asfaltsvägen mot havet. Inga andra vakna. Framme och
sätter mig vid strandkanten. Hälarna glider ner mot sandbotten. Låter de skrapa
mot botten och utslitna hudflagor flyter upp mot ytan medan småfiskar försöker
fånga dem. En våg sköljer över tårna och jag känner att det är dags att gå ut
på bryggan mot ett dopp. Stegen hänger där. Mina kläder åker av medan jag
snabbt tittar upp mot stranden för att se så at jag är ensam. Vattnet känns
blött, lite halvkallt, men jag glider ner under ytan och hänger kvar där nere
under någon minut. Tar sedan ett par simtag mot Estland, sedan upp på stegen, kroppstvålen
från översta steget smetas in och så därefter ett sista dopp. Stannar till lite
på bänken vid badtrappan. Andas djupt, hör strandfåglarna kivas, drar på mig
rena kalsonger, en ny t-shirt och lufsar upp till cykeln som väntar vid
sjöboden. Har de andra vaknat i huset och kanske satt på morgonkaffet? Jag
hoppas.
Från tankar om att ett ensamt morgonbad gör oss beredda inför dagen.