Ut ur dimman gled den för länge sedan nedsuttna hörnsoffan,
som redan från början var för klen för familjens samlade vikt.
Soffan girade lite klumpigt men ändå med en poetisk touche
längs korridoren. Ett antal familjemedlemmar lämnade var och en
den nedsuttna soffan i väntan på kvällsduschen. Soffan var nu
inne på sitt 17:e år och hade blekts så det tidigare klarröda tyget
numera hade en färgton som påminde om nyansen hos ett
omoget plommon.
På något underligt sätt så drog den nedsuttna soffan till sig det
mesta av lägenhetens smuts, flott och damm och den obligatoriska
kvällsduschen hade blivit ett måste. Hela proceduren hade på
ett smått religiöst sätt förenat familjen och när den nedsuttna soffan
nu blöt men ren stod på tork i hallen lade sig ett lugn fyllt av harmoni
och framtidstro hos familjemedlemmarna.

Från tankar om att samarbeta mot samma mål