Jag slog ihjäl en mygga i somras.
Det fanns inte så många, men den här stackaren dräpte jag med ett
mycket välriktat slag med epicentrum strax framför vingarna.
Min gode vän som även har en massa småkryp som vänner såg ilsket
på mig och förundrades över mitt barbari. Det blev en röd fläck som

minne på soffans armstöd och i den efterföljande diskussionen visade
att det enda som vännen har slagit ihjäl är tiden. 
Vet ni förresten att det oftast är bara mygghonan som sticker oss vilket
beror på att de behöver extra protein för deras äggutveckling.
Kvinnan är på bettet som vanligt.

Från tankar om myggeri