torsdag 2 januari 2014

Dimman väller in i det bleka sinnet medan
tiden tickar vidare utan att visarna bekänner riktning.
Svetten långt inne i hörselgången droppar ner över halsen,
allt verkar omöjligt att förändra och förstå.
Finns det något alternativ till att lämna över nästa blad
när haspen darrar i sitt trygga fäste.
Det står en gammal bekant vid den öppna porten.
Han ler och kaffet i koppen skvimpar över och
gör jorden fuktig, varm, ja mild.

Från tankar om en viktig resa i livet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar