Längs vägen mot floden står ilskan i kö
och det väller ut tecken från växter längs vägen.
Ljudet från bruset av resande vatten,
en överfylld yta, en tvättplats för hopp.
Vi vänder då åter med bruset där bakom,
men ilskan den följer oss tätt vägen hem.
Från tankar om att komma för sent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar