Den slutna, slitna sittmöbeln
påminner om en hundrastgård
där kaffekopparna ännu ej är fyllda.
I väntan på familjen Godå och alla
kusinerna känns en doft från skorna
i hallen samtidigt som bussen far förbi.

Skall korsordet lösa sig över mitt förstånd
eller bara vänta på flyktens vågrätta tillfälle.
Hur kom Loui in i tiden till sin soffplats.
Kanske en reserverad plats.
Äntligen gnäller parketten när kaffekannan
kommer in med eller utan mjölk.

Det börjar bli trångt i sittmöbeln
med de nersuttna dynorna och bordet
fylls med smulor från mördegskakor.
Familjen Godå ursäktar sig, lämnar sitt-
möbeln och imorgon är det en ny arbetsdag.

Från tankar om sittmöbelns roll vid kaffet