Med lite insyn och lite generalisering
i skolvärlden:
Idag har tydligen antalet skolbarn med bokstavskombinationer och andra särskilda behov ökat lavinartat.
I tidningarna läser vi ofta ”jag fick diagnos efter 20 år” och så får vi läsa om den oroliga och svåra skoltiden.
Det skulle kanske vara bättre om skolan placerar alla barn i små klasser och mer eller mindre utgår från att alla barn har dessa problem.
De barn som sedan inte visar tecken på dessa problem - eventuellt efter utredning - slussas ut till större klasser. Barnen med större pedagogiska behov får stanna kvar i en miljö med möjlighet att bli sedda och få ökat stöd. Det är först när vi inser att vi inte kan blanda alla barn i stora klasser som vi får en skola för alla.
Idag har tydligen antalet skolbarn med bokstavskombinationer och andra särskilda behov ökat lavinartat.
I tidningarna läser vi ofta ”jag fick diagnos efter 20 år” och så får vi läsa om den oroliga och svåra skoltiden.
Det skulle kanske vara bättre om skolan placerar alla barn i små klasser och mer eller mindre utgår från att alla barn har dessa problem.
De barn som sedan inte visar tecken på dessa problem - eventuellt efter utredning - slussas ut till större klasser. Barnen med större pedagogiska behov får stanna kvar i en miljö med möjlighet att bli sedda och få ökat stöd. Det är först när vi inser att vi inte kan blanda alla barn i stora klasser som vi får en skola för alla.
Från tankar om att både de barnen ”med dessa problem och de utan dessa problem” har rätt till en god och lärande skolmiljö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar