Ansiktet fastnade på väg in genom grindstolparna
som en naturlig entré in i hagens finrum. Här inne
fanns det gott om yta för korna att släppa sina gigantiska
bajshögar och jag kände mig som en segelbåt på kryss
när jag undvek hög efter hög. Det jobbiga är att man
skall hålla reda på båda fötterna, men jag ser ändå inte
en fördel i att vara enbent i en hage. Vad hade jag här
inne att göra egentligen kan du undra och det beror på
ett nytt blomintresse som dykt upp. Jag upptäckte
nämligen att det blev så jobbigt med fåglar. Honor
och hanar såg nämligen olika ut och även lätena kunde
vara könsbundna. Har man dessutom nedsatt färgseende
och upptäcker ideligen att när man kommer utspringande
med fågelboken så finns det ingen fågel kvar på grenen
så är det lika bra att byta gren. I mitt fall till blommor.
Tänkte börja med de gula som finns i kohagar och sedan
får jag se om ag byter färg eller går över till grishagar.

Från tankar om djupa naturintressen