Semestern slut, skolan börjar, hockeyträningen och baletten startar upp, pappas tennis och mammas tjejträffar efter gympan.
Läste om någon som tyckte det nu skulle bli så skönt när vardagen tar över igen, men det var inte någon på jobbet som förstod den känslan. Jag tror det behövs en viss mognad hos personen som säger så och att det rent generellt sett anses vara en korkad kommentar. Känner själv igen synsättet om att vardagen är bäst hos min mor, som tyckte det var enklare att räkna in familjen under hösten,
Det kan ju även vara så att personen vill peppa upp sig själv med att påstå att det är toppen att jobba igen inför en mörknande årstid.
Dock, tänk även på ordspråket ”borta bra men hemma bäst”.
Den kontrollerbara tryggheten kan säkert för många vara värd så mycket mer än en semester. Har det dessutom funnits några tonårsbarn på äventyr, kanske ute i världen så känns det nog bra som förälder när hostterminen startar.
Ja det kan finnas många orsaker förutom människotyp som påverkar t.ex. alkoholen.

Från tankar om att allas vardag inte innefattar att ha ett jobb att gå till efter en semester som inte finns.