Fuktpärlan vilar på bladet,
något oroligt håller den på att tappa greppet.
Utan erfarenhet tvekar den vid bladstupet,
speglar sig i pölen och känner rädslan av att falla.
Får hjälp av en vänskaplig vindpust från sydväst
och halkar in mot bladets centrum.
Håller balansen och sig vaken under natten,
men den varma dagen kramar fukten ur pärlan
och den rullar sakta ner i ängens säng.
Nu sover den, vår lilla pärla.

Från tankar om att bli ett med naturen