Den blomman vissnar aldrig ensam,

jag såg den i högstadiets längsta korridor,

den hade fått moderskänslan i mjölken

och alla ville komma nära stjälken.

Det går alltid att sluta ögonen men minnena

kan vi ändå inte blunda inför och många

av dem vill vi bevara och ta fram när diset når livet.

Från tankar om att blomman behöver oss och vi behöver dem