Jag kände ett behov att lära känna mig själv som åldring eller var det barn. Kommer inte ihåg vad terapeuten sa till min bror när hans syster gjorde slut med oss alla. Fanns det ett spår av rädsla eller var det tiden i politiken som förenade dem.
Utanför häckarna sköljde vattnet ner och drog med sig rötterna i ett splittrat folk. Sirenerna hördes trots dånet från affärsgatan där bilparkeringen blivit dyrare från generation till generation.
I barnet föds människan likt en humlas pollinering från en tveksam stjälk. Vad händer under den tid som ligger som ett vetefält mellan barnets och åldringens period? Är den värd att nämnas eller är det förrätten och efterrätten som förgyller en god middag. Ändå säger någon, är det ju huvudrätten som vi väljer först.
Det finns mycket att ta tag i och allt har inget handtag, men det finns ändå sätt att fördjupa sig i det djupa.

Från tankar om att livet bör både levas och utredas