Jag längtar ut men vågen blir bara större och större.
Det är tätt i hörselgången, nässprayen hjälper inte när sanden spolas in i varje grotta.
Det är första gången hon blir uppbjuden, skorna bär inga begränsande sulor, tårna sticker ut i rymden, hennes kavaljer bär en nyköpt randig skjorta, han har aldrig svävat så lätt över parketten, hon följer honom som grädden i en prinsessbakelse, de bildade ett par som inte gick att dela i två delar och när dansen tog slut möttes de av prästen som vigde dem för fortsättningen.
Vågen tog tag i allt där ute, parasollerna, stolarna, husen, palmerna, badshortsen, resväskorna, drömmarna och så mycket liv.

Från tankar om att vågor kan göra skillnad.