Den stängda dörren öppnas framför oss
och kvinnan i den beige soffan förklarar för oss.
Isen har lagt sig, skridskorna gör spår i ytan och
frosten fastnat i snoret från gräddade våfflor.
Ingen får experimentera med oss människor
även om en del döps i havets vågor.
Varför skall man sätta på sig mössan när man bara vill vara snygg.
En dag så vill man inte frysa längre och kryper in i öppna spisen.
Sången bär med sig toner av längtan rakt ut genom högtalaren
och den grönglänsande klänningen smiter om det käcka bäckenet.
Söndagskvällen börjar närma sig natt, småfåglarna har lämnat
fågelbordets kalla efterrätt med värme i kroppen.
Alla som behöver förbereda sig inför arbetsveckan
har sin syssla just nu och vi andra förbereder oss på att vad vi skall
äta till lunch när vi kommer hem från biblioteket med systempåsen
fylld med Strindberg, Tikkanen, Joyce och några droppar konjak.

Där utanför rör sig löst längs den frusna gatan några personer
letandes efter ett hem för natten. De hemlösa förbereder sig.
Till slut kommer värmen närmare oss.

Från tankar om att förbereda sig för det längre fram