Den vita scarfen lätt om halsen,
kantiga glasögon ramar in det runda ansiktet.
På andra sidan bordet en snövit blus
som blusens kolsvarta hästsvans vilar lätt på.
Det kraftfulla halsbandet döljer den djupa
urringningen som inte ger något annat att upptäcka.
Så dyker den turkosa toppen fram över
skärbrädan med leenden och koriander.
När jag sedan blickar ut i landskapets natur
finner jag soldränkta snöpartier där den översta

hinnan mjukats upp och fuktats trots kylan.
Tre rådjurs mjuka rörelser på bergets topp,
de ser ner mot mig och undrar säkert vem
jag är och varför jag inte lägger ut några röda
äpplen på den stora stubben som i fjor.
Jag måste skärpa mig, alla bör göra sitt bästa för
att så många som möjligt skall överleva.

Från tanar om att se ut som den du är och ge liv