I himlavalvets slutna sällskap lever ingen längre, utan att bjuda på kaffe någon gång.
Fikapausens betydelse för jobbet eller privatlivet är lika stor som livmoderns betydelse för den kommande kaffedrickaren.

Under valvet breder gräsmattan ut sig i sina olika skiftningar inför det nya börsåret. Kommer det gå upp eller kommer det gå ner eller både och eller inte alls. Min far hade sina slantar i börsen, själv handlar jag mest med kort. Min mor skrev många kort till sina vänner och glömde hon bort någon så antecknades det så att hon kunde skicka två vid nästa tänkbara tillfälle. Idag får man använda GPS för att hitta en butik som säljer frimärken.
Bortom horisonten finns det alltid en ny horisont och idag när den vinterkalla solnedgången passerade den första horisonten så färgades himlen röd i form av en jättelik pelare. Jag tog tillfället i akt att önska mig något när jag fick se detta fenomen (fast jag vet inte om det gills).
Jag önskade att vi alla skulle bli vänner och att vi som har fyllda kylskåp kunde dela med oss åtminstone lite från någon hylla. Alla som inte vill vara vänner med oss andra kunde få ett eget område att vara ovänner på.

Från tankar om att ur ett kaos formas en önskan