Sorgen kräver sina kramar
molnen skiftar i grått
I solskenet släpps askan ut i havet 
familjen håller ihop i sin soffa
Allt är som en film som tar slut
och ingen sång kan få den att få liv igen
Blommorna runt texten växlar i färg
en ny sång gör ett försök
visserligen vacker sopranstämma
men alla är trötta och hungriga
Ett tomtebloss lyser upp
och lockar fram ett leende bland raka träd.
Vägen passerar det vita huset
där altanen ser ut över alla dessa träd
och dess sällskap, naturen.
Längre fram en handikappad hund
med friska framben som rullar fram sin kropp.

Är det humant, det går inte att tala om
mänsklighet om ett djur, men skulle man skjuta
en människa som endast har friska framben?
Pizzan i ugnen och sconesen mognar nu
till morgon fikat på altanen. Alla kockar
vill vara i centrum där stolarna skall fyllas
och all träning fortsätta i evighet.

Från tankar om att intrycken bildar texten