En sliten byrå i rokoko väntar på sin nya plats i skogen.
Vid sidan står en liten flicka med röd kjol, slickandes på en lampett.
Bakom detta par finns ägaren till skogen, herr Liliewall som funderar.
Framför de tre rinner en bäck med gott kaffevatten för en utflykt till torsdag.

Inte långt från denna plats börjar en roman som ingen har läst eller ens skrivit,
men det finns många intresserade med både ambition och ammunition bland orden.
Det formella brevet är skrivet, men ännu vet ingen vart utflykten skall ta vägen på torsdag.
Visst är det härligt med överraskningar, ja om de ger glädje förstås och möten i svängig
stil som en bit av rokoko.
Får nu lov att avbryta detta då min näsduk är fylld, min temp är på väg upp och mina
tår i de beiga strumporna är våta. Jobba på ni där ute i skogen. Jag kontaktar herr Liliewall snarast. Det är alltid bra att ta tag i saker och ting när de färska och doftar nybakat.

Egentligen finns det väl ingen idag som tror att de hinner med någonting fast dygnet har lika många timmar som på morfars fars tid. Är det så att tanken på att inte hinna med (att det har försvunnit timmar på dygnet) är boven i människors olyckliga själar. Hoppas det och börja prioritera.

Från tankar om att utflykter med nybakat måste prioriteras