Han gick korridoren fram i sina matta långkalsonger,

nynnade på en signaturmelodi från en radioföljetong,
tog några genomtänkta snedsteg,
knackade i farten på rum 303 längst ner i korridoren,
log för sig själv då dörren till 303 gled upp.
Kvinnan som tittade ut ropade ”Ja”, men mannen i långkalsongerna
var redan i nästa korridor.
Hotellet hade öppnat för en månad sedan och hade redan
haft flera trevliga gäster innan mordet skulle inträffa.
I den absolut sista korridoren, samma dag som mannen med
de matta långkalsongerna hade passerat ett antal korridorer
fann en anställd just denne man hängandes halvvägs ut genom

ett fönster som låg mot hotellets bakgård. Den anställde förstod
snabbt at den del av kroppen som var innanför fönstret inte
levde längre och tillkallade hjälp från vaktmästeriet.
Långt före obduktion kunde man konstatera att även den del som
hängde utanför fönstret var död och att döden hade inträffat samtidigt.
Kvinnan i rum 303 blev snabbt misstänkt eftersom hon hade blivit
störd av den långkalsongprydda mannen samtidigt som hon löste
ett direktsänt korsord. Några andra hotellgäster hade inte varit
i hotellet under denna tid förutom herr Ljung som hade tagit ett

långbad med mycket skum i sitt badkar.
Utredningen visade att mannen som dog hade fått sitt te utspätt med
myggspray, men någon skyldig fann polisen aldrig. Däremot menade
polisen att det säkert fanns en mening med mordet och att det var
förutbestämt på samma sätt som ett kort möte mellan två personer i en
hotellhiss kan leda till kärlek och giftermål.
Vad vi kan lära oss är att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle, om inte
kanske man varken blir gift eller mördad (av gift).

Från tankar om att framtiden är oviss.