Huvudet fyllt av bomull som molntäcket utanför kabinen.
Varför håller inte folket koll på att de sätter sig på rätt säte?
Och nu kommer det en skäggig yngling och byter sin stol med den bredvid min.
Dessa landningar är jobbiga, mörker – moln – bergochdalbana,

tät dimma – precis före landning avbryter – nytt försök – svettig.
Visst man kommer alltid ner, men det skall kännas bra när du tittar dig i spegeln.
Förkylningen äter upp en inifrån och förstör minnena för några dar.
Väskan kom i alla fall på bandet och vi kunde lämna parkeringen
utan att kortet fastnade i automaten. (det är nog första gången)
Väskorna får ligga i carporten så kanske kackerlackorna fryser ihjäl.
Själv fryser vi båda, men hoppas på värme när tempen stiger.
Äntligen hemma!  

Från tankar om att borta bra men hemma behöver man inte bry sig om flyg