Det är vår och snöflingor stora som grillchips far omkring i luften.
Vi har ju fått varmare klimat och flyttfåglarna kommer tidigare till oss,
ändå dessa vackra flingor. Hade det varit en oktoberdag skulle det
vara mysigt och stearinljusen vackert brinna i halvmörkret.
Är människans största uppgift att vänta? Vänta på sol, värme, vind i seglen,
snö, bättre tider, semester, löneförhöjning, OS i Rio och på att håret

skall växa ut så att det går att byta frisyr.

Jag hörde om en liten dask farbror som väntade på att en biblioteksbok
skulle komma in till stadsbiblioteket. Han väntade så intensivt så att
han glömde bort gräddsåsen till sina danska köttbullar. Åren gick och
dansken blev allt magrare och ingen byxa passade längre. En dag var
han så svag av såslösheten så han inte kom upp ur sin sovfåtölj.
Sjuksköterskan i samma trappuppgång förstod nu att livet var i fara,
men tänkte att hon skulle göra ett sista försök att få tag i den efterlängtade

boken. Hon begav sig till biblioteket där hon råkade snubbla på en
bokrygg och slog huvudet i golvet. När hon låg där på golvet föll hennes
blick på något som stack fram under bokhyllan. Hon drog ut en sliten,
dammig bok och märkte direkt att det var den bok som dansken ville låna.
Hon rusade hem till den lille dansken med boken tryckt mot sin barm.
Hans svaga ögonrörelse fick ändå ögonen att öppna sig, ett leende
visade sig, han ville ha boken i ena handen och en tallrik med gräddsås
i den andra.
Mannen levde lycklig i ytterligare 57 dagar, men gifte sig inte med sjuksköterskan,
som redan var gift och hade sparat till nya köksgardiner i många år.

Från tankar om att det mesta går att svälja med sås