Det finns nu inget hinder för att avsluta veckan.
Formen känns hygglig med Zlatan på topp och
med en Helsingforsresa utan båt men med luft.
I morse visade termometern minusgrader och
vid lunch åkte lasagnen in i munnen och solen
med bara underarmar i tennisskjortan.
Hon hade en bra känsla i sin stickarm när dagens
blodprover försvann in i sina rör och jag blev
inte sargad.
I går i TV fick vi se i vilken knipa personen/samhället
kan komma i när det görs fördjupade hälsokontroller.
Hur mycket vill du veta? Hur mycket tolererar du
frekventa ibland smärtsamma kontroller med oro
däremellan för att man har hittat något misstänkt?
Vill du ha svar på att du har stor risk för Alzheimer?

En riktlinje kan vara att om sjukan kan botas vill
du veta den, men vill du opereras för något som
egentligen inte skulle behövas.

Jag brukar svara på frågan ”hur mår du” med,
Jo det är bra, men det dyker upp ett nytt symtom
varje halvår.
Hitintills har inget sagt ”jasså, ändå inte fler”.
Det skall vara gött att leva.

Från tankar om att ta ändå vara på dagen idag