Att vara avlång i vårt avlånga land
ger en känsla av delaktighet i exittider.
Redan som nyfödd ansågs jag vara avlång.
Kommer för tillfället inte ihåg annat än
längden, min bredd vet jag inte och min
mor finns inte kvar. Skulle kunna tänka
mig att jag var 53 x 15 ungefär. Bredast
var jag nog över huvudet, men där var
dom mest intresserad av omfånget kan
jag tro och det är ju bra när man skall
köpa mössa.
Är man extra avlång och har extra
avlånga ben är det lämpligast att flyga
till Berlin utan att ta med sig benen,
men det blir opraktiskt när man kommer
fram. Alternativt åker man väldigt ofta
till Berlin för det verkar bli så att för
varje resa med stolen framför sig intryckt
i knäna så blir de (alltså inte knäna utan
bena) något kortare.
Jag trodde att jag funnit lösningen på mina

problem när jag beställde en långresa. 
Äntligen en resa för oss extra avlånga 
tänkte jag, men det var lika trångt som
vanligt och när jag började längta hem var
det sex veckor kvar av resan, men bara tre
veckor kvar på semestern.  

Från tankar om att vara kort vinner i längden