I de djupaste haven finns ett stim av oroliga

människor med sjögrästyngda axlar.
Deras längtan är att ta sig upp till ytan
och känna vågorna slå över ryggen.
Där uppe kan de sedan vrida på huvudet och
märka hur luften sveper ner i lungorna.
Sedan återvänder de till bottenvåningen,
till sina egna vänners oroliga ro.
Kommer de stanna där nere eller återvända
till oss andra.

Från tankar om att hålla sig undan