De var två bröder som båda var mycket sjuka. De bodde i varsitt hus och kunde se röken från den andres skorsten. Båda sa att de var tacksamma över att de hade sin bror, annars hade de inte varit i livet. Orsaken var att ingen ville bli den som gick bort först. Den glädjen ville de inte ge till sin bror, som de hatade mer än någon annan.
Är detta inte en genial utgångspunkt för en bok och en finurlig vändning av textens innehåll. Den som är intresserad, läs Torgny Lindgrens berömda bok Hummelhonung.
Apropå humlor, vi skall vara rädda om dem, för några år sedan pratades det mycket om att de höll på att utrotas, deras betydelse för bönderna är stor eftersom de pollinerar grödorna.
En humla surrade förbi det öppna fönstret, den tittade in mot mig, men förstod rätt snart att jag inte var den blomma den sökte. Vi vinkade åt varandra och försvann åt olika håll.

Från tankar om att broderskapet inte alltid bär frukt