De tomma läktarna suckar efter sällskap
endast dimman finns hos dem.
Gräset lika tomt på liv och inte en indian i sikte.
Har aldrig varit så här långt från min slutna garderob,
men känner mig ändå inte hemma med öppen dörr.
Nu fylls läktarna med skalbaggar med skimrande
gröna prickar på det hala skalet.
Fortfarande inga indianer, finns det indianer här,

har jag hamnat i fel bok, är det en cowboybok.
Den libanesiska buffén var helt ok och vid kajen
intill hamnen i Beirut dyker pojkarna i havet.
Och hela tiden denna fotboll som spelas från
morgon till midnatt, inga mål, men korsbanden
smäller under kvällshimmeln.
Det är en fast situation i världen och i matchen.
Ändå säger många att det har ju blivit så mycket
bättre, men vad, berätta för oss och mig.

Från tankar om att vad vi har är inget som vi får