Osis under OS:
Äntligen drar sig OS tillbaks. Detta fantastiskt roliga evenemang. Denna gång har det dessutom gått bra för oss svenskar med oväntade framgångar, men även oväntade misslyckanden. På något sätt är det roligare med oväntade framgångar än med väntade framgångar, samtidigt som det känns orättvist när den som vinner alla andra tävlingar misslyckas i OS och får vänta i fyra år till nästa försök. Men visst är det skönt när det tar slut. Först för att fokus blir så starkt under tävlingarna och allt skall underordna sig tävlingstiderna. Det finns också en ångest att något annat måste göras just under en viktig tävling. Vet vi ett tidigare tillfälle att en vinprovning med goda vänner var sedan länge planerad och sammanföll med en finalmatch med Sverige i ishockey. Den kvällen innebar hjärtklappning och ångest för att jag inte fick se matchen plus att jag inte fick ut något positivt av vinprovningen. Hur skulle jag kunna intressera mig för vinets doft och smak under ett lidande. På så sätt blir man dubbelt bestraffad med dubblerad ångest som ligger och mal i själen under något halvår.
Visst är det lika härligt när OS tar slut, som när det pågår.
Idag har jag varit på café med en tjej som är 60 år yngre än jag. En mysig stund med olika erfarenheter och tankar och ändå var nog glassen som vi köpte på hemvägen godast. Då lyste solen trots ett lätt snöfall och vi skuttade glatt i snöhögarna medan glassen höll sig fryst i vinterfrosten.

Från tankar om att det är bättre att lyckas i OS än att delta, trots allt.