Havet kom emot oss, med skum på topparna
och med en självklarhet som lyste i bränningarna.
Vi ställde oss på led, öppnade munnarna,
skummet sköljde över våra framtänder
ända bort mot de sköra visdomständerna.
En mås låg och vilade sig i vindens vagga,
vi tittade upp, solstänk i ögonen och glädje
över att vara här trots de sura strumporna.
Klockan ringde och maten var klar i stugan.

Från tankar om att känna sig omtyckt av havet