Vi satte oss på kulle vid Skanssundet. Nedanför till höger låg färjan till Mörkö, några bilar körde ombord, rakt ner en liten strand med mormor, barn och barnbarn, de var redan bruna som utspädda bruna bönor och det har inte blivit juni än, hela släkten badade försiktigt, snett till vänster försvann farleden ut mot Landsort, det glittrade i hav och segel. Vi åt vår medtagna lunch med ägg, sallad, mackor och kaffe. Framför oss en kanon som en gång hade vaktat sundet. En del personer passerade oss för att se utsikten från kanonen. Det märktes att det var mors dag, då det vimlade av mormödrar och farmödrar runt om oss. Jag undrade när de skulle hämtas hem. En familj i fyra generationer slog sig ner vid kanonen. Gammelfarmor baxades upp på kanonfästet, hon vinglade betänkligt och pratade oavbrutet (likt slussportar som öppnas) på ett annorlunda sätt (om vi skall vara finkänsliga), så kom bullar och kaffe fram, vi har mycket dricka säger farmor (den vanliga) och en pojke i 15 årsåldern försökte få tag i muggen som är på väg nerför kullen till den unga familjen med pappan fullmålad av tatueringar, annars är utsikten fin. Jag vill ha en bulle till ropade gammelfarmor och ramlade nästan ner bland de andra bullarna.
Visst hade lunchen varit kanonfin, men nu längtade vi hemåt. Några män med kajaker lyfte upp sina båtar på biltaken, det såg tungt och jobbigt ut, ingen hjälpte någon annan, vi tyckte det verkade märkligt tills vi förstod av snacket att en riktig karl skall själv lyfta upp sin kanot. Vilka stollar!

Från tankar om att fira mors dag med biltur och avsläpp vid havet