Olof sitter vid köksbordet.
Han läser morgontidningen.
Ingen annan är vaken.
Kaffekoppen är fylld till strecket.
Så fångas han av en artikel i tidningen.
En kvinna hinner inte laga
vegankost till sina barn,
som inte får det serverat i skolan.
Olof har jobbat med hjälparbete i Afrika.
Han ser framför sig synerna med
svältande barnrester i kojorna.
Det svartnar för honom och huvudet dunkar i bordet.
Hinner inte laga mat - skelettet syns genom huden.
Sverige detta vårt ovärdiga land.
Olof behöver frisk luft och klättrar upp på taket.
Där nere ser han svenskarna som inte har tid.
De vandrar planlöst omkring med sina matkassar
och sina välfyllda kort.
Dagen har börjat för många. Hur skall den bli?

Från tankar om att skämmas bakom morgontidningen