Magda sprang ut i havet med sin fotboll, en koltrast landade i den unga aspen, det regnade fint rakt ner på utemöblerna, men vad är det för fint med det, fint kan också betyda stillsamt, ett stillsamt regn blötte ner mittbenan, en bar armhåla skall du endast visa upp i hemmet om du är en vuxen man, för kvinnor finns andra regler, men för alla finns ett krav på att det inte får lukta svettsmutsig armhåla i lokalen, så ser det inte alltid snyggt ut, men det kan vara skönt i värmeböljan, på samma sätt som ett dopp i sjön kan göras med blottad armhåla, en gång hade en vän till oss svårt att hitta dörrnyckeln, hon tog av sig alla kläder i trappuppgången och mitt i armhålan låg nyckeln vackert gömd, herr Håle kom upp i trappan och fick se henne endast klädd i en dörrnyckel, han blev inte alls arg fast det luktade svett, efteråt tyckte han att det var en av de finaste trappuppstigningar han gjort, där ser man att ögonen kan ta över en situation, som annars näsan borde med bestämdhet
reagera på, vår vän bad om ursäkt på ett möte i föreningen och herr Håle log besvärat bakom skorporna till kaffet. Senare skrev han en dikt om händelsen, som han ville bifoga till protokollet, men styrelsen tyckte inte att den hörde dit, ett år senare flyttade vår vän till Karlstad där hon öppnade ett café för vänsterhänta. Herr Håle bodde kvar tills han dog, inte ens det kom med i protokollet. Herr Håle skulle haft en fru, som han kunde äta frukost med och därefter hjälpt honom med strumporna och hörntänderna. Det är så dags att intressera sig för Herr Håle nu, när han inte finns kvar på jorden och inte heller i föreningen. Han var iallafall en vänlig person, som hade sin naturliga plats i trappuppgång, ofta med öppet köksfönster.

Från tankar om att varje trappuppgång har sin Herr Håle, honom får vi inte glömma