Regndis gör hyn så mjuk och vacker, Per måste ut, han vänder ansiktet upp mot regnet, skägget blir snabbt genomsurt, vatten rinner ner längs halsen, han skall ut ikväll, på lokal alltså, efter två timmar står inte Per ut, han tar sig hem, i hallspegeln undersöker han sitt ansikte, kan han bli snyggast i kväll, han ser besviket på sig själv, ser ingen förändring, kanske måste de gå en tid efter blötläggningen, ser först på Rapport i TV, går därefter åter till närmsta spegel och kanske ser han ändå lite mjukare och vackrare ut.
Vi får hoppas att han verkligen tycker att han ser snyggare ut. Gör han det så kommer hans självförtroende att öka, ryggen bli rakare och ansiktet vackrare.
Gör regndiset även landskapet mjukare och vackrare? Ja, kanske. Konturerna på ex. enbuskarna blir inte så markanta utan mer uppmjukade, färgerna blir inte så kraftfulla,
men just det gör skiftningarna så lätta och vackra. Regndiset passar till en stund av eftertanke och reflektion, inte till att bli brunast på avdelningen.

Från tankar om att dis är på sätt och vis själens paradis