Jag hörde musiken genom avloppsrören i det gamla huset.
Det lät som om tonerna försökte överrösta vattenbruset.
Jag la mig på soffan med en isglass och en god bok och
åt upp de två rätterna medan huvudet sjönk ner i botten av kudden.
Den natten blev den sista i huset. Musiken i rören hade
självantänt och när vi lämnade torpet lyste det brinnande
huset upp hela trädgården och vi såg hur rosorna blommade.
Det blev ingen frukost och någon klagade mer på den uteblivna
gröten, än på de kolnande huset.
Alla älskade vi salt lakrits och väntade på en påse till.
Från tankar om att alla får inte uppleva avloppsrörens musik