Precis efter att Glassbilen hade passerat gifte hon sig.
Det hörde väl inte direkt ihop med Glassbilen, men det
var den som man nu för tiden satte klockan efter.
Hon heter Asta C och hennes nye man heter Sture D.
De hade bott ihop sedan juletid, jobbade i samma stad
och båda tyckte om varandra. Nu skulle de köpa en eller
två gemensamma sängar. Sture var van att sova med
strukna eller manglade lakan, men för Asta var den som
låg i sängen viktigare än lakanen. Däremot ville Asta gärna
äta frukost i soffan, utom kaffet som var för dyrt.
Asta hade en hund, Sture en bil, båda hade nu tid hos
folktandvården för undersökning. När de hälsade på
tandläkaren så log han och det kändes konstigt att han
inte hade några egna tänder kvar. De hade båda fina
överkäkar. Därefter tog pengarna slut så de beslöt att
jobba över nästa vecka. Båda var intresserade av vulkaner
och ville åka till Pompeji till påsk. Med Stures bil kunde
de åka de 350 milen, men de kom på att när de skulle
vara framme så behövde de åka tillbaks för att hinna
hem till jobbet. De beslöt att vänta med resan och skaffa
barn så länge.

Från tankar om att leva ihop är ett jobb i sig