Den mörka mannen lutar sig ner över skrivbordet.
I handen har han en kulspetspenna, som han gör
små täta cirklar med på sitt anteckningsblock.
Vi som sitter på andra sidan skrivbordet vet att
pennan när som helst kan omvandlas till ett skjutvapen.
Naturligtvis är vi oroliga, eller skräckslagna och försöker
dölja svetten som rinner ner över bröstet/brösten.
Har mannen bara ett bröst och kvinnan sin lycka.
Ingen av oss på andra sidan vill reta upp den mörka.
Några felvalda ord skulle kunna innebära en tragedi.
Så ställer han sig upp, stoppar kulspetspennan i fickan,
öppnar munnen, ut kryper ett tandtroll, han biter ihop,
handen åker ner i fickan, hans lugg hänger bistert ner
över näsan, så ropar han, ”jag mår illa” och vi på andra
sidan rusar ut på balkongen. Hoppar ner i träden och
ringer 112.

Från tankar om att vem som helst kan må illa