Dans kanske?

Alla gömde sig bakom deras dimmiga whisky och ingen förstod att det berodde på att just hon klev in mot dansgolvet.
Orkestern hakade sig fram i salongen. Det var mest ljudet från trummornas dunkande som hördes mellan dansbena. En något för kort man i en något för lång grå kostym gick långsamt men ändå målmedvetet fram mot henne. Han bugade sig något snett mot henne och frågade ”vill fröken följa med mig upp på dansgolvets parkett”. Hon log oväntat brett och sa ”jag har tyvärr inte mina dansben med mig ikväll”. Mannen släntrade ut och tog en taxi hem. Kvinnan beställde en caffelatte med 4 cl. konjak och gick på toa.
Vi bakom whiskyn hade nu tomma glas, men eftersom vi skulle spela fotboll på mossen i morgon, så blev det bara en öl till. Några diskuterade politik, andra hade det trevligt och de flesta längtade hem till morgontidningen.
De gick sedan hem på rad, som de hade lärt sig redan i förskolan.

Från tankar om att dansen förenar och förnedrar  l