Hunden

Det ligger en hund i trappan och bevakar övervåningen.
Den ser stor och farlig ut.
Där uppe har Hasse sitt sovrum och hunden har han inte träffat förut.
Då får han höra att Trump skall sköta sitt jobb från Militärsjukhuset.
Konstigt, han har ju aldrig skött sitt jobb, kan det vara lättare när han är sjuk?
Hunden morrar åt Hasse, som har kommit upp ett trappsteg, men vem äger hunden.
Då hörs en mullrande smäll, en blixt och en ny åsksmäll, hunden hoppar ut genom
fönstret, Hasse låser överallt, sätter på en kopp kaffe, tar fram några vaniljkakor,
som han häller fyra matskedar whisky över, mormor säger att det heter savaräng,
men ingen vet hur det stavas, det smakar ändå gott, Hasse har nu slutat skaka
efter rädslan, han har alltid varit rädd för åskan, som kan lägga sig i trappan.
Det regnar in genom fönstret som hunden hoppade igenom, det kanske inte är
bra för parketten, den kan bli missfärgad, som en kärleksfull vän, när himlen
väntar på nästa skur och på att dela sitt liv med någon.
Alla får vänta på framtiden, den bryr sig inte om det som varit.

Från tankar om att hundar skall ha goda föräldrar