En väntan på sprutan,
var finns du nu.
Kanske i sprutornas förråd,
där du väntar på att hugga in i min arm.
Eller väljer hellre någon annan,
som fyller dig med vaccin.
I öronen hänger blågröna tofsar.
De svajar lätt i dem och små reflexer
sänds ut över trädgården.
I tidningen läser hon om den lilla
pojken, som inte får klappa sin
farfar på kinden när han åker till Rom.
Dessa resor som inte längre existerar
genom den där muren av virusgrupper.
Så ser du på TV:n när solen skiner
över palmerna längs Malagas stränder.
Du längtar ner, men undrar om det
verkligen finns palmer, just där.
Jo, nu ser du hur virusen kryper ner
längs palmens stam och du springer
så långt bort du kan.
På hotellrummet längtar du hem igen.
Från tankar om att väntan består
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar