Biosalongens saknad:

Jag saknar biosalongen.
Inte de mjuka stolarna.
Filmen är inspelad här hemma.
Långsam med tid att reflektera mellan kommentarerna.
Precis som jag tycker om.
Orkar inte att titta så länge i hemmafåtöljen.
Stänger av och ser lite på fotboll.

Varför orkar jag inte.
Känner mig onyttig.
Du är ju pensionär under pandemin.
Nej, jag saknar biosalongen.
Där går jag inte iväg och köper en korv med bröd.
Filmen är ju bra och ändå...
Kommer de att bli ett par?
Filmen heter ungefär ”Det blir bra till slut”.
Fotbollen är inte jämlik, ett lag för dåligt.
Så hörs en helikopter i marsmörkret,
ikväll igen.
Filmen är inte spännande, men ändå spännande.
Som att fiska, efter tre timmars väntan,
få se om de inte blir något efter två timmar till.
Tänk att få sitta i biosalongen och veta att här skall du sitta tills allt är slut.
Det är kvalitet utanför Coronan.
Skall jag se slutet nu,
eller lägga mig med boken om floderna.
Så blir det reklam och
en kvinna svävar som en fiskmås över strandängen.
Början på filmen var tragisk.
Tragiken lever med som ett födelsemärke i livet.
Så kommer sportnytt och Zlatan tillsammans.
Kom ni ihåg vad Sverige spelade bra efter att Zlatan slutade.
Men visst är det kul att få se stora Z.
Huvudpersonen i filmen är inte lätt att leva med.
Men, det blir nog bra till slut.
Får se det imorgon.

Från tankar om att en bra film skall ses i en bra biosalong