Ensam och kriminell

Den lille pajasen ramlade ur sin hängmatta. Hängmattan var röd med vita prickar på undersidan.
Alla hängmattor har ingen undersida enligt Google. Är det Google som bestämmer och vet allt nuförtiden. Förr var det morfar och mormor.
Pajasen slog sig inte förutom att han bröt båda benen och punkterade lungan. Det här låter ju som vi reagerar på gängkriminaliteten. ”I natt var det bara ett barn som blev skjuten till döds”. ”Han var 15, så han fick ändå vara med ett tag”. ”Nu får vi snart göra en utredning om det här”.
      Varför låter vi dessa barn vara med om detta? Hur många skall vi överge? Hur kan vi gammalsvenskar först ta emot och ta hand om människor och sedan offra dem. När våra egna barn går för långt och häller ut filmjölken för tredje gången tar vi bort barnet från filmjölken. Är det inte dags att avskilja de gängkriminella från sin miljö och stödja alla de andra som kämpar på i motvinden.
Nu överger vi ju hela samhällen. Både de goda och de onda.
Är drivkraften hos de onda att tjäna pengar eller vinna makt. Är narkotikan enklast att tjäna pengar på? Ja vad gör man då? Samma som man gör med den person som förstörde senaste festen hemma.
Hen får inte komma in på nästa fest. Alltså kontrollera våra gränser så narkotikan inte trampar in över gränsen.
Nu skiner solen igen och värmen känns som sommar. Ta vara på dagen och tiden, men låt dig inte tänka: Den här kriminaliteten är en normal del av vardagen.

Från tankar om att när du rensar lingon avlägsnar du det som inte skall tillhöra sylten och tar sedan väl hand om lingonen så de kan utvecklas till goda delar i syltburkens miljö.