Stjärnfall

Främling vad säger du nu,
sa Hans-Bertil till sin fru.
Hur kunde han säga så,
ingen kunde det förstå.
I älven simmade en ko,
från norra Örebro.
Kon planerade ett besök,
i Hans-Bertils trånga kök.
Där åt de grillad entrecote,
inte ens det kunde nån förstå.
Så flöt dagen fram, som en älv,
och ingen behövde sitta själv.
Vi måste förstå,
utan vänner kan det aldrig gå.
Dagen därpå när Hans-Bertil satt vid sovrumsfönstret och tittade upp mot stjärnhimlen förstod han att livet inte är så enkelt för alla. Då föll en stjärna rakt ut i atmosfären och i köket öppnade sig chipspåsen av sig själv. H-B blev sugen på ett par öl och rusade ut mot kökets kylskåp. Han snubblade över tröskeln och såg samtidigt stjärnan rusa förbi, så landade han på trasmattan och när huvudet slog i golvet såg han ytterligare stjärnor i luften.
Nu fanns det inte mycket annat att göra än att packa väskan med tandborsten, vita skjortan, pyjamasen, kreditkortet, brödrosten och flera påsar livsmod.

Från tankar om att det går bra att önska sig något, när stjärnan faller