Därute rycker vågkammarna in mot strandbotten.
Vi väntar på de som inte kommit än från den okända sidan.
Glöm inte att en flod har två sidor skriver Nina Norton.
Precis som livet, men livet har nog mer än två.
Där kommer musik från en Ford då underredet slår i den kallsvarta asfalten.
Vi gäspar allt mer, kaffet är slut, men månen dyker ändå upp.
Skall vi sätta upp tältet eller gå hem, vi vet ju var stigen går.
Vi väntar lite till, jag tyckte att det hördes ett ljud under månen.
Kan vara fiskarens egen båt, en hes mås eller något annat som skaver.
Nu ger vi oss av hemåt och köper en korv med mos och buljong under promenaden.
De som kanske kommer får vänta tills imorgon.
Från tankar om att väntan förenar de som väntar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar