En liten grå sparv är en av mina bästa vänner. När solen går ner brukar vi gå tillsammans på ishockey eller om det är en söndag på operan. Det bästa är att vi aldrig behöver köpa två biljetter, så vi betalar hälften var. Ja sparv får ingen egen stol förstås, utan sitter nästan alltid i min bröstficka om han inte är förkyld. En gång när vi skulle ta spårvagnen till en föreställning fick inte båda plats i vagnen, så sparv fick åka ensam och jag tog taxi, som hade samma färg som sparvs baksjärtsfjäder. Det blev ändå en lyckad kväll. Bredvid oss i salongen låg en man i sin stol. Jag tror han var republikan från USA.
Han sa nämligen att han hade röstat på eller tröstat deras nya diktator, ni vet han som alltid trampar fel. Mrs. Kolik berättade en gång att innan diktatorn blev vuxen så trampade han ofta fel. En gång hade han visst stoppat båda benen i samma byxben och ramlat så illa så han fick lov att smörja in sitt ansikte en extra gång. Nu har han visst bestämt att alla i Gaza ska smörja in sig, så de kan sola och bada i framtiden. Det mesta verkar visst vara som en grå smörja.
Efter en häftig ishockeymatch åkte sparv och jag till en restaurang för vuxna och småfåglar. Där åt vi pickels med bröd och vegetariska frön. Vi fick vänta länge på maten, för det hade varit broöppning och fröna fanns på andra sidan. Typiskt! Vi blev i alla fall mätta och sparv flög hem och satte på kaffet i förväg.
Från tankar om att i varje sparv finns det ett hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar