torsdag 10 november 2016

Vi är i Stockholm, Sverige.
Under snöhögen framför oss finns det en bil,
längs vägen finns övergivna fordon och ett
skidspår försvinner bort mot röda gubben.
Vid vägkanten står en frusen, ensam man
slickande på en nötpuck från sommaren.
Han längtar hem till sin TV, men bussen tycks
inte komma och risken att han skall missa
”Bonde söker ko” ökar i samma takt som
snödjupet. En taxi sladdar förbi och mannen
viftar med glassen för att få kontakt och för att
få komma hem till TV-bilagans värme.
Samtidigt ser en granne just nu på en direktsänd
fotbollsmatch, vad det nu spelar för roll när
taxin ändå inte stannar.
Mörkret lägger sig och den vita snön svartnar
under sulorna. Plötsligt dyker en lucialiknande
kvinna upp med sin spark. Hon undrar om mannen
vill åka med och pekar mot sparkens lilla sits.
Ja, det vill jag, svarar mannen, men då vill jag
att vi gifter oss kyrkligt när snön har smält.
Lucia ler sitt varma leende i kylan och svarar,
JA, min prins låt det bli oss två under livets
alla välfyllda dagar.
I fjärran ser man hur sparken försvinner in i
framtiden……

Från tankar om att snön är vit, men kärleken är stor  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar