Allt verkade besvärligt, när regnet sköljde över den bara ryggen. Leran från hyddans väggar droppade ner i frisyren, som tur var höll sig temperaturen uppåt 40+, vi frös inte, men maten var kall och oätlig. På den breda stigen utanför hyddan hördes en motor, en svart och låg BMW körde förbi på ett oanständigt snabbt sätt så det stänkte in lera i lerhyddans öppning.
Jag tog en näve grässtrån och torkade av leran från maten och sjöng min kvällssång till efterrätt.  
Ett lejon morrade övertygat bakom brevlådan, en zebra hoppade igenom häcken och grannen tog sin blå bil med automatväxel till jobbet.  När jag kommit ner till stationen hade tåget redan gått, kan ett tåg gå, ja som på räls, svarade den ordinarie konduktören, log övertygande och återgick till internet. Så kom då tåget gåendes längs rälsen, jag satte upp tummen, det stannade, jag hoppade in, satte mig mittemot en yngre undulat med portfölj och gick av innan jag var framme. Ringde hem till mamma och ropade ”jag kom inte fram idag, heller”. Kom hem då, sa mamma ”om du behöver gå på toaletten”.
Det är på toa vi gör alla våra svåra beslut, ofta utan att veta om det. De dåliga spolas lätt ner.

Från tankar om att tåget förbi hyddan och ner till toan