Bland alla stora djur, som elefanter, Trump och noshörningar får man vara på pass.
De kan lämna en golfbil med ett leende, men minuten senare göra ett utfall mot allt från en individ till en hel stat. Samtidigt har de med sig en charm och skapar ett intresse när de nakna promenerar fram längs avenyerna på jakt efter ett villebråd att sätta tänderna i.
Spänning ger intresse och puls. Känner igen det sedan jag sågade ner en blivande julgran i kvällsskymningen för några år sedan. Det är ju bekant att en gallring i kommunens skogar ständigt är befogat, men ändå kan det vara någon medborgare eller älg som har en annan uppfattning. Varje sågtag liksom ekade i skogen och bakom varje träd syntes skuggan från en ilsken kommuninvånare.
Jag överlevde dock, däremot inte granen som efter några dagar i vardagsrummet rasade ihop och stod där lika naken som Trump och gänget utan ett barr på kroppen.
Såg just på en debatt på TV om förslaget att dela lika på längden av föräldraledigheten. Ja, mellan mamman och pappan. Det som förvånade mig var att ingen funderade över vad som är bäst för barnet. Tänk om mamman ex. inte vill vara hemma så länge, inte känner att hon klarar av det, att hon är psykiskt instabil, att hennes höga lön behövs för att kunna betala av lånen, att pappan är den som är mest lämpad för ett omvårdnadsarbete, att framtida forskning visar att mammans roll endast bör vara att bära och föda fram barnet och att det därefter är pappan som barnet har störst nära behov av.
Hur skall staten veta allt detta för Lisa och Per, Ulla och Kent, Maria och Josef …….etc?
Från tankar om att vår gran heter Trump och efter halva tiden får den en ny plats