Vågorna slår in mot sandstranden, palmernas vida armar vajar i sluttningen upp mot villan.
Från altanen dyker en pelikan ner i den tempererade poolen och fångar pojkens lilla boll innan den far vidare ner mot kusten. Under huset gräver sig tre inbrottstjuvar ner i marken för att kunna ta sig upp genom golvet. Larmet kommer snart att skrika ut sin förtvivlan och nya vågor slå in mot reven. Längre uppför backen, bakom skogen flyger ett moln förbi landskapet.
Solen är på hemväg, i stan sitter en flicka på trottoaren med sjal runt huvudet och med utsträckt hand. Ibland klingar det till i tygtrasan, shoppingvagnarna rullar mot parkeringen, det doftar lätt av nystyckad gris och bilen far hem mot dubbelgaraget.
Hur skall det gå för alla de unga när oron och våldet sveper fram över dem. De äldre får till uppgift att överleva några år till och de mitt emellan har inget annat val än att följa med i lavinens riktning.
Så har vi ännu en dag med frikända våldsverkare i vårt land, jag kräks över våldsverkarna och över resterna av vårt samhälle.

Från tankar om att ytterligheter aldrig trivs tillsammans