Beredd på beredskapsjobb

 Sussie Tyfon cyklade ner mot sjön. Hon fick möte i en vänstersväng. Det var en vespa från 1987 med två pensionärer. Mötet gick bra, inga skadade. Det var första dagen på Sussies beredskapsjobb. Hon skulle jobba som fiskare och om hon inte fick napp så kunde hon vara simlärare. Allt i samma sjö, sjön Blötkanten.
Hennes fiskebåt var på plats och hon rodde ut i den lätta viden. Det fanns bara en håv i båten, men hon visste att det gick bra att håva upp fisk. Men inte för Sussie. Hon tittade ner i vattnet, men inte en fisk. Hon ringde handledaren och grät lika länge som hon suttit i båten. Då får du lära barnen att simma istället. Ok, men jag kan bara simma ryggsim med grodvändningar sa Sussie. Men då kan du ju lära dem simma ryggsim upp och ner, då blir det ju åt rätt håll. Även simundervisningen gick knaggligt. Fyra av eleverna krockade hårt med bryggan i det nya svåra simsättet. Någon förälder tog med sig sitt barn till bilen och åkte hem. Någon köpte en ny bil på hemvägen. Någon ringde till Rapport. Någon skilde sig.
Någon önskade sig en riktig vinter. Någon skyllde på badkläderna. Någon slutade att klaga.
Dagen därpå flyttade Sussies bror till Malmö. Han hade hört att det hända mycket bus i staden och han ville själv vara med i allt det roliga. Något år efter fanns han inte kvar.
Sussie fick senare fast jobb, som fastighetskonsulent.

Från tankar om att ett jobb betyder så mycket